Valhajar i Isla Mujeres
Vi kände oss ganska möra, men inte mindre förväntansfulla, när vi landade efter ca 24 timmar på Cancuns flygplats på Yucatánhalvön i Mexiko. Det tog sedan 30 minuter med färja för att komma till vår lilla paradisö. Med sina kritvita sandstränder och svajande palmer erbjuder ön ett unikt skådespel. Här skulle vi dyka med valhajar i Isla Mujeres.
Dag 1.
Klockan 06:00, gnuggade vi sömnen ur ögonen, åt en enklare frukost bestående av rostat bröd, honung, färska bananer och mangojuice. En färsk mango slank också ner. Med golfbilen var vi nere i hamnen på ca 5 min, där låg en klassisk amerikansk djuphavsfiskebåt och väntade på oss. Kaptenen styrde ut mot öppet vatten, vinden blåste i håret, solen sken och på taket till förarhytten stod vår valhajsspanare.
Efter ca 2 timmar såg vi den efterlängtade vitprickiga fenan, som skar genom vattnet. En valhaj. Alla ville förstås se den på närmare håll men i samma stund tänkte jag, finns det en, finns det flera, så vi fortsatte. Rätt som det var ropade kaptenen ”Hold on”, utombordsmotorerna mullrade till och vi ökade farten betydligt. Längre ut kunde vi nu skymta ett flertal fenor som bara blev fler och fler. Snart var vi omringade av ca 100 st. Glädjen spred sig ombord, vilken magnifik syn. Vattnet var fullt av stora gap, några nära inpå båten. Valhajarna simmar vid ytan med sitt stora gap vidöppet för att få i sig så många fiskägg som möjligt samtidigt som de filtrerar vattnet. Efter några timmars snorklande avnjöt vi en välsmakande lunch på däck medan valhajarna fortsatte sitt festande på fiskägg. Vilket häftigt lunchställe!
Dag 2.
Jag undrade om vi skulle ha samma tur idag eller var det en engångsföreteelse? Men även idag ropade kaptenen ”Hold on”. Alla sken upp, för nu visste vi vad det betydde. Båten satte nu full fart, men åt ett helt annat håll. Kunde det vara möjligt? Jo då, mycket riktig, snart var vi mitt inne i en stor grupp och fick ännu en gång uppleva glupska närgående valhajar. De hade bra koll och vek undan när de såg oss. En häftig upplevelse och kanske det bästa mötet, var när de kom rakt emot en och det enda man såg var den gigantiska munnen. Vi låg i vattnet och fotograferade i timmar, tills det var dags att återvända till hamnen efter ytterligare en fantastisk dag.
Dag 3.
Efter en god natts sömn, var batterierna laddade till 110 %. När vi även idag hittade en stor grupp med valhajar, såg vi också något stort och vitt som låg vid ytan. Det var en manta. Det vita vi såg, var magen på den. Vi hoppade i och snart dök fler mantor upp och ville ta del av buffén. Ibland var de bara på några centimeters avstånd. När de hittat ett ställe där det finns mycket fiskrom börjar festandet. De gör loopar för att skyffla i sig så mycket rom som möjligt.
Jag har genom årens lopp dykt på flertalet ställen i världen men aldrig upplevt mantor på så här nära håll och så många till antalet. Helt otroligt! Det var svårt att slita sig från skådespelet under vattenytan. Väl på däck väntade en välförtjänt Ceviche, gjord på rå fisk marinerad i lime, koriander, lök och tomat. Runt båten fortsatte skådespelet med kalasande valhajar och mantor som hoppade upp i luften och landade med ett ordentligt magplask. Vilken dag och vilka magifika upplevelser!
Dag 4 och 5.
Bägge dagarna snorklade vi med valhaj och manta, men en av dagarna kom att bjuda på något mycket speciellt, något alldeles extra. Vi låg vid ytan och fotograferade mantor som gjorde volter under oss, när plötsligt en grupp på ca 10 mobulas simmade förbi. Vi bara njöt. Vilken lyckodag!
Ett stort tack till Scuba Travel som gjorde denna resa till ett oförglömligt äventyr. Sist men inte minst vill jag tacka er alla som njöt i fulla drag som jag själv och ”aldrig ville komma upp ur vattnet”. För dig som är intresserad av ett liknande äventyr i Mexiko kontakta Scuba Travel här.
Text och foto av: Scuba Travel Ambassadör Tomas Jansson
Text, video and photos with © approval from Scuba Travel ambassador Tomas Jansson
