Vithajar i Guadalupe
Efter en natt i San Diego, fortsatte vi med, Great White- Shark Express. Vi passerade den mexikanska gränskontrollen i Tijuana och fortsatte till hamnen i Ensenada där vi förväntansfulla gick vi ombord på Nautilus Explorer. Besättningen visade oss våra hytter, bjöd på sushi och bubbel innan vi kastade loss och satte kurs för att se vithajar vid Guadalupe Island. En resa på 22 timmar så vi hade gott om tid att se över våra kameror och berätta dykäventyr för varandra.
När vi vaknade nästa morgon, blixtrade solstrålarna över den spegelblanka vattenytan. I dag gjorde sig Stilla havet verkligen förtjänt av sitt namn. Säkerhetsgenomgång och instruktioner hur morgondagens dyk skulle gå till, stod på dagens agenda. I solnedgången, omringad av låga moln såg vi Guadalupe stiga upp ur horisonten. När vi kom närmare, eskorterades vi sista biten av delfiner och sjölejon. Under tiden som ankaret släpptes i började personalen förbereda morgondagens burar och vi kände hur doften av kvällens middag spred sig över båten. I morgon skulle jag ner på 7 meters djup och mina planer var att jobba med en zoomlins.
Dags att hoppa ner i buren
06:00, ringde väckarklockan, åt en lätt frukost innan jag drog på våtdräkten. Mina förväntningar inför dagen var höga när jag firades ner i djupburen som hade begränsat med utrymme. När hajarna kom upp från djupet, närmade de sig buren mycket försiktigt innan de försvann ner i djupet, tog fart mot ytan och plockade tonfiskbytet. Timmarna tickade på och eftersom jag hade ett begränsat utrymme att röra mig på fick jag jobba med små marginaler och hela tiden försöka lista ut hur hajarna skulle bete sig och från vilket håll de skulle komma. Jag åt en sen lunch i våtdräkt, för jag ville snabbt ner i buren igen.
Efter middagen gav besättningen en föreläsning om hur man identifierar hajar. På våra bilder kunde vi se att de flesta av dagens hajar var välkända besökare. Dagen därpå kom burarna inte i vattnet förrän efter lunch. Det berodde på starka vindar efter ett oväder som passerat i närheten av Guadalupe. Det medförde dålig sikt och inga hajar.
Hajaction
Det var redan dag 4 och resans näst sista morgon. Vi låg för ankar i viken nedanför berget Monkey Face. Min kamera var laddad med en extrem vidvinkel och mina förväntningar på att ta mina bästa bilder var höga. Under de första timmarna var sikten inte så bra och det var relativt lugnt, bara några enstaka vithajar simmade förbi och hundratals små fiskar som skymde sikten vid ytan. Plötsligt, närmade sig två hajar betet. Sikten var nu bättre och med fokus på de två hajarna märkte jag inte att fler närmade sig.
När jag släppte blicken på kameran räknade jag till minst 7 stycken som cirkulera runt burarna. Plötsligt, som på en given signal satte hajarna fart mot betet. Det fullkomligt myllrade av haj. Jag såg hur de mindre hajarna vek undan. Vattnet fullkomligt kokade när de i kaskader av små fiskar tog betet.
Dags att resa hem
Under resan tillbaka till Ensenada gick jag igenom mina bilder, spänd på att se om jag hade lyckats med val av linser och kamerainställningar. Jag var nöjd med resultatet. Zoomlinsen fungerade bra när sikten var begränsad och den extrema vidvinkellinsen hade fångat alla vithajar i Guadalupe väldigt nära dykburen.
Text och foto av: Scuba Travel Ambassadör Tomas Jansson
Text,video and photos with © approval from Scuba Travel ambassador Tomas Jansson
